Under hela Lyssna på oss projektet har Harald varit en närvarande drivkraft genom sitt engagemang via Sara Lidman-sällskapet. I fjol var han en av invigningstalarna på Ursinnig festival, i år i karantäntider, bidrar han med denna betraktelse från sitt torp i Grönbo.
I går var en sådan afton
I går afton, efter en vecka där nästan all tid handlat om trädgården, blev den klar…
Ja, klar blir en trädgård aldrig, men klar var den, första vändan.
Och jag satte mig i sköna stolen med en kopp kaffe, blickade ut över ägorna.
Så oändliga är de ju inte – klart överblickbara – men plötsligt fann jag att Allt var Gott.
Då tog jag ut en bok av Claes Andersson, finländsk poet, som visade sin ljusaste sida och lovsjöng:
Och se! Solen tittar fram ur molnen, fåglarna börjar sjunga, de
betungade människorna i ämbetsverken, fabrikerna, på sjukhusen, i
åldringshemmen, på gator och torg kan inte hålla kvar sitt tungsinne,
deras ögon och ansikten öppnar sig, börjar le, de kan knappt hålla
sig för skratt, de tittar på varandra, vilken lycka att leva!
Nu är det morgon, dagen efter, känslan finns kvar, när jag packar för krontorpet i Jörns utkant.
Äntligen far jag dit för att lyfta bort luckorna från källarfönstren, öppna upp och vädra ut Vintern.
Möta Skogen, Myren, Älven, Människorna som gått före.
De som också en gång hade hela livet framför sig.
Ännu en vårdag ska jag sitta på trappen i morgonsolen med tredje omgången te i B:s mugg och lyssna på fåglarna.
Än en gång återse enstakaställena.
Möta utkantsfolkets lämningar, de som byggde och odlade Strand, Storbäcken, Stryckvik och Månen.
Platser Naturen återtagit.
Och där i utkanten – framkanten? – finna att Allt är Gott och alldeles Tillräckligt.
Mot alla odds – Vilken lycka att leva!
Harald Larsen
Grönbo/Skellefteå
Claes Anderssons dikt finns i En morgon vid havet. Utandning Inandning, Heidruns förlag, 2015.
Jonas Viklund, Strand, har cyklat till Storbäcken för en kaffestund med Nancy Vikström och barnen. Ca 1938
Sundbo (1923) öppnar för våren
”Träd varsamt över tröskeln in”. Stryckvik (ca 1913). Alfrida & John Långströms hem fram till 1953
Degervattnet – sval badsjö med egen lomfamilj
Morgonte på trappen med B:s mugg