Måndag 28/12
Tisdag 29/12
Onsdag 30/12
Torsdag 31/12
Nyårsafton 2020-12-31, torsdag
Om 12 timmar har vi ett nytt år att leva, ursinnigt ska vi ta tillvara på det och allt det har att ge och detta historiska år är över. Midvinterkalendern har varit ett roligt och uppskattat avbrott varje dag i december. Minnen har delats och framtidstron för Jörnbygden spirar trots pandemin. I dag sista bidraget som kommer från Harald Larsen och Sara Lidman-sällskapet.
I natt rings det nya året in i Österjörns kyrka och eftersom vi inte kan vara där tillsammans får ni här ett smakprov på hur det lät i fjol.
Inom någon dag kommer en sammanställning av Midvinterkalendern i kortform. Gott Nytt År önskar vi er från Lyssna på oss-gruppen.
Missenträsk nyåret 1941
Tisdag 30 december 1941, på sin 18-årsdag, börjar Sara Adela Lidman skriva dagbok. Till en början på lösa blad. Utanför Missenträsk och Sverige rasar andra världskriget. Norge och Danmark är under tysk ockupation. I Finland pågår fortsättningskriget. Tyska soldater står utanför Moskva. Japan har några veckor tidigare anfallit den amerikanska marinbasen Pearl Harbor, Hawaii. I en osäker värld prövar en ung kvinna sina innersta tankar: Fast jag är rädd att allt som jag tänker inte kan få komma med i dagboken; någon i min kära familj kunde ju komma över den. [….] därför är jag mycket rädd för att visa dem saker jag skrivit där jag är jag. Men kanske är de flesta människor två.
Där och då inleds ett livslångt författarskap med en självsäker programförklaring: Jag vill studera människor. Skriva om dem; hata, älska, förstå, upphöja enkelheten, snällheten, nedgöra pondusen och själviskheten. Ja jag vill skriva. Allvarliga saker. Jag vill predika. Jag vill komma underfund med Gud.
Hon har redan prövat bärigheten i några texter. Får fyra öre raden för kåserier i Skelleftebladet och Norran. En veckotidningsnovell ger 20 kronor. Samtidigt läser hon per korrespondens. Sitter i farmors gamla rum, när det inte är upptaget av inackorderingar. Målet är att ta realexamen som privatist. Studierna finansieras av brödskrivande kombinerat med en liten sjukpension. Hon är ännu inte helt symtomfri från lungsoten. Under ett år, 1938 – 1939, var hon intagen på Hällnäs centralsanatorium. Följt av tre års regelbundna återbesök för kvävgasbehandling.
Nyårsafton 1941 skriver hon: Så gammal och trött, trött jag är. Är det för att jag blivit 18 år och giftasvuxen (detta senare har Lars mycket svårt att smälta) eller har jag lungsot?!! Denna förkylning som aldrig vill släppa. Geishan påstår ömsom att jag ser ut som upphängd och nersläppt och dränkt i skummjölk. Det blev klädkort i går. Vilket inte mycket intresserar mig men antecknas därför att det kan vara pikant läsa på 50 år – om jag lever då: Burr jag kommer ju i samma tongångar som salig farmor, den ädlaste kvinna jag vet. Som du väl vet, kära dagbok, har jag en stark dragning åt det mystiska. Naturligtvis har jag funderat åtskilligt på spiritismen; och det förvånar mig inte om jag en dag uppsöker en sådan där person som kallar på andar. Och den jag skulle vilja tala med är farmor.
Utanför österfönstret i farmors kammare är det mörkt. Innan hon går ned till familjen i köket dröjer hon kvar en stund. Ensam med sina tankar. Allvarlig inför det nya året: Men min första nyårsbön är en suck till Gud för människan: Se ändå till oss arma kryp Gud. Jag har inte större medlidande för finnar än för ryssar, jag beder inte om seger för England eller Tyskland men jag beder om – ja om nåd. Politiken är mig främmande Prestige och patriotism – vad är det? Men människan. Gud ta hand om människan.
Harald Larsen
Grönbo i Jörns framkant. Strax nedanför det numer rivna enstakastället Månen, omnämnt i romanen Lifsens rot.
Vinnare denna vecka är: Viola Almgren med bidragen Månen i Vänträsk.
Gott Nytt år – 2021 ett år fullt med nya möjligheter!