Lena Palmberg

Skolhemmet i Jörn 1939 – 1954
Ibland var hela gården full av änglar.”
“…han hade både horn och gaffel…

…i ett rum på tredje vindan blev jag instängd, alldeles ensam…
Sommartid hoppade man hage och sparkade boll.
Man fick äta-spy-äta-spy … tills allt var uppätet.

När jag våren 1999 intervjuade 24 före detta skolhemsbarn, uttryckte flera av dem, “Det är ingen som tror på det jag berättar”.
Jag lyssnade, trodde på dem, sökte i arkiven och dokumenterade. Ta del av deras berättelser om sin tid på Skolhemmet i Jörn och du kommer att instämma med en av dem: Det får inte hända igen!

Duvhöken
Barn som far illa, Fosterbarn, Barnmisshandel, Utsatthet är några av bibliotekets sökord.

Huvudpersonen i boken, jag kallar honom Lars, lärde jag känna hösten 1978. Det han berättade om sin uppväxt vid Tvärbanan mellan Jörn och Arvidsjaur grep tag i mig. 

När jag sommaren 1997 flyttade till Jörn, blev jag snabbt varse att ett muntligt berättande om hans liv florerat. Uttalade osanningar och outtalade sanningar hade spridits i bygden.

Jag insåg, jag måste skriva sanningen. 

Det här är min berättelse – en fiktiv kortroman baserad på verkliga händelser, styrkta av journalanteckningar och annat arkivmaterial.

Duvhöken